tereseparis

Ja den här dagen har varit lång. Dagen började med att hela familjen åkte till Le Marché (marknaden) för att köpa kött, fisk, grönsaker och des pains au chocolat. Vi hämtade upp två ungar samtidigt som skulle leka med Lucy och Thomas hemma hos oss. Jättegulliga ungar men som vanligt skulle de bygga kojor i sina rum. Thomas och Hugo i Thomas rum och Lucy och Cécile i Lucys rum. Inte nog med det så skulle de leka krig.  Och jag skulle vara med i tjejernas lag. Jag hade min kamera som vapen (mitt eget påhitt för att kunna ta kort samtidgt) och Thomas hade nån fönsterputsmedel (inte så bra kanske) och tjejerna körde karate. Det gick väl rätt smärtfritt men vilken röra det blev i deras rum sen.

Den cykel som jag hade till en början var riktigt gammal så idag var vi till ett jättestort centrum (verkligen enormt!) och köpte en ny cykel. Jättekul i försej att få köpa en ny cykel men det var skitdålig stämning rent ut sagt på vägen dit för att en familjemedlem var extremt stressad och lät det gå ut över de övriga lite väl mycket enligt min mening. Hela dagen har varit så egentligen. Stress stress stress. Ungarna skulle på sin första karateträning efter midagen och då fullständigt exploderade hon (behöver inte säga vem) för att Alex byxor inte hittade någon kimono som passade. Jag skulle aldrig klara av att skrika så mycket på ungarna. Men sen å andra sidan är hon jättegullig mot dem efter 10min igen.

Och köttfärssåsen... Vi skulle göra ett storkok med köttfärssås och jag tror att den har kokat i ca 6h nu. Jag frågar hela tiden; "Är den inte klar nu?" "Nej det tar lång tid det där jag vet".

Ja den här dagen har varit snurrig och det är första gången jag har känt av dålig stämning inom familjen. Hur ska man egentligen hantera såna situationer?

Men hela dagen har ju inte varit skit. Det var jättekul faktiskt när Thomas och Lucy hade sina kompisar här. Som jag nämnde tidigare så var ju jag med och lekte! Haha. Med min kamera som vapen. : )

Jag ska ladda upp bilder från leken sen!

Dessutom så lekte jag och Lucy lite med papier maché på eftermiddagen. Vi gjorde skålar som vi ska måla imorgon. Det känns som att jag kommer närmre barnen för varje dag. Det är ju åtminstone en framgång. Och Thomas börjar äntigen få lite respekt för mig; utan att jag behöver skrika. Jag vill ju inte skrika och skälla på dem men det är ju vad de är vana vid så vi får se om jag behöver det sen.


Lucy et Thomas (3-4 år)