La Nuit Blanche
Ja, var ska jag börja?!
Inatt var det dags för La Nuit Blanche, Den Vita natten, i Paris, vilken infaller en gång om året och självklart då måste man ju bara ut! Fabienne skulle dessutom komma till Paris så det var verkligen laddat för fest och Anna Alexander och gänget var också på. Och glöm inte mina kära tyskar! : D La Nuit Blanche, för de som inte vet, är en natt i kulturens tecken (och festens!:), vilket innebär att man man ställer ut konst vid tågstationer och muséer har nattöppet m.m. Jag hade även hört att det skulle vara fest på gatorna. Men det såg vi inget av. Visst var det mycket folk ute men feststämningen uteblev.
Vi hade iförsej rätt kul ändå. : ) Jag, Christine, Jana, Julia och Jonathan gick till "Café Les Deux Molins" (där Amélie jobbade i filmen!) och roade oss lite. Verkligen att rekommendera! Jättebra musik och skön stämning.
Tyvärr så uteblev Anna och gänget och Fabbi. Beror som vanligt på malorganisation.
Jana och jag på Café Les Deux Molins
Christine och Julia (och Jonathans spegelbild längst till höger i bild=)
"Tu as coupé les jambes Terése! Je vais le dire à ton père!" Christine
Alltså; "Du har kapat benen Terése! Jag ska säga det till din pappa!" Känns det igen pappa?
Tittut!
Jag måste säga att jag är lite besviken på själva tillställningen La Nuit Blanche eftersom själva feststämningen som jag blivit lovad inte riktigt infann sig. Vi hade ju kul ändå men det berodde på oss och inte La Nuit Blanche.
Hemmkommen var jag vid 2-tiden imorse och denna gången blev jag inte skrämd av en naken tant i trappen på väg till mitt rum. HAHAHA! Fast iförsej var det inte så kul då det hände, varken för mig eller Sarah.
Upp i ottan var det imorse (därav sömnbristen som gör sig påmind i denna stund) för att springa en "liten runda" i skogen med Molin Cyril, min tränare, och de andra gubbarna i min grupp. Det började inte så bra eftersom jag gick till fel parkering så jag mötte de inte förrän senare i spåret. Jag hängde på under deras uppvärmning för att det är typ lite snabbare än mitt vanliga tempo men sedan när de skulle träna på allvar fick jag springa med 65-årige Jean-Pierre, veteranen i gruppen. Nästan lite skrattretande. Men han var en rolig prick så det var trevligt ändå. Totalt sprang jag väl en och en halv timme. Det var den lilla rundan det! Och efter två nätter med för lite sömn dessutom! Jag är lite trött nu måste jag säga.
Jag är verkligen glad för det här med klubben; det är så mycket roligare att springa tillsammans med andra. Och dessutom går det så mycket bättre när man får experthjälp med upplägg av träningen. Det blir liksom mycket mer effektivt då.
Efter träningen idag stack jag in till Paris. Det blev inget museibesök utan ett kyrkobesök för att idag var det den stora infoträffen för aupairer och studenter i Paris. Det var faktiskt fullt med folk, ca fyrtio aupairer skulle jag tro. Så det var bara på't igen; skaffa kontakter!
Standardfraser:
"Hej, var kommer du ifrån?"
"Trivs du i din familj?"
"Ska vi byta nummer?"
Jag måste säga att jag är verkligen usel på att komma ihåg namn. Jag måste ha frågat stackars Malin tre gånger om vad hon hette. Jag är så glömsk! Och nu när jag tittar i min telefonbok så kommer jag knappt ihåg vem som var vem. Jobbigt med alla dessa människor och detta växande kontaktnät.
Idag har jag varit alldeles nipprig och nästan lite nervös. Jag misstänker att anledningen stavas två koppar kaffe för mycket och sömnbrist plus 15km joggning. När jag kom hem från Paris vid middagstid så hade barnen redan ätit och Sarah hade förberett en köttfärsröra som hon skulle göra pannbiffar av. Jag frågade om jag fick äta av det och självklart så fick jag det så länge jag sparade lite till Sarah och Julian "tu gardes un peu pour moi et Julian" (Sarah). På spisen stod det en skål med köttfärsröra, kokad potatis och majskolvar. Och enligt mitt, då, mycket logiska resonemang skulle köttfärsen ätas rå. I mitt huvud såg jag den där Mr Bean scenen framför mig då han sitter på en fin restaurang och beställer in rå köttfärs. Så jag tänkte att det var nåt sånt som Sarah hade gjort. Hahahahaha. Inte så troligt! Bortgjord eller vad! Sarah tittade på mig och sa som bara hon kan göra: "Terése, qu'est-ce que c'est que ca?" Och så ropade hon på Julian, som gav mig en liknande väldigt road blick.
JAG?
NU SKA JAG SOVA! (så att jag inte gör några dumheter imorgon...)
Inatt var det dags för La Nuit Blanche, Den Vita natten, i Paris, vilken infaller en gång om året och självklart då måste man ju bara ut! Fabienne skulle dessutom komma till Paris så det var verkligen laddat för fest och Anna Alexander och gänget var också på. Och glöm inte mina kära tyskar! : D La Nuit Blanche, för de som inte vet, är en natt i kulturens tecken (och festens!:), vilket innebär att man man ställer ut konst vid tågstationer och muséer har nattöppet m.m. Jag hade även hört att det skulle vara fest på gatorna. Men det såg vi inget av. Visst var det mycket folk ute men feststämningen uteblev.
Vi hade iförsej rätt kul ändå. : ) Jag, Christine, Jana, Julia och Jonathan gick till "Café Les Deux Molins" (där Amélie jobbade i filmen!) och roade oss lite. Verkligen att rekommendera! Jättebra musik och skön stämning.
Tyvärr så uteblev Anna och gänget och Fabbi. Beror som vanligt på malorganisation.
Jana och jag på Café Les Deux Molins
Christine och Julia (och Jonathans spegelbild längst till höger i bild=)
"Tu as coupé les jambes Terése! Je vais le dire à ton père!" Christine
Alltså; "Du har kapat benen Terése! Jag ska säga det till din pappa!" Känns det igen pappa?
Tittut!
Jag måste säga att jag är lite besviken på själva tillställningen La Nuit Blanche eftersom själva feststämningen som jag blivit lovad inte riktigt infann sig. Vi hade ju kul ändå men det berodde på oss och inte La Nuit Blanche.
Hemmkommen var jag vid 2-tiden imorse och denna gången blev jag inte skrämd av en naken tant i trappen på väg till mitt rum. HAHAHA! Fast iförsej var det inte så kul då det hände, varken för mig eller Sarah.
Upp i ottan var det imorse (därav sömnbristen som gör sig påmind i denna stund) för att springa en "liten runda" i skogen med Molin Cyril, min tränare, och de andra gubbarna i min grupp. Det började inte så bra eftersom jag gick till fel parkering så jag mötte de inte förrän senare i spåret. Jag hängde på under deras uppvärmning för att det är typ lite snabbare än mitt vanliga tempo men sedan när de skulle träna på allvar fick jag springa med 65-årige Jean-Pierre, veteranen i gruppen. Nästan lite skrattretande. Men han var en rolig prick så det var trevligt ändå. Totalt sprang jag väl en och en halv timme. Det var den lilla rundan det! Och efter två nätter med för lite sömn dessutom! Jag är lite trött nu måste jag säga.
Jag är verkligen glad för det här med klubben; det är så mycket roligare att springa tillsammans med andra. Och dessutom går det så mycket bättre när man får experthjälp med upplägg av träningen. Det blir liksom mycket mer effektivt då.
Efter träningen idag stack jag in till Paris. Det blev inget museibesök utan ett kyrkobesök för att idag var det den stora infoträffen för aupairer och studenter i Paris. Det var faktiskt fullt med folk, ca fyrtio aupairer skulle jag tro. Så det var bara på't igen; skaffa kontakter!
Standardfraser:
"Hej, var kommer du ifrån?"
"Trivs du i din familj?"
"Ska vi byta nummer?"
Jag måste säga att jag är verkligen usel på att komma ihåg namn. Jag måste ha frågat stackars Malin tre gånger om vad hon hette. Jag är så glömsk! Och nu när jag tittar i min telefonbok så kommer jag knappt ihåg vem som var vem. Jobbigt med alla dessa människor och detta växande kontaktnät.
Idag har jag varit alldeles nipprig och nästan lite nervös. Jag misstänker att anledningen stavas två koppar kaffe för mycket och sömnbrist plus 15km joggning. När jag kom hem från Paris vid middagstid så hade barnen redan ätit och Sarah hade förberett en köttfärsröra som hon skulle göra pannbiffar av. Jag frågade om jag fick äta av det och självklart så fick jag det så länge jag sparade lite till Sarah och Julian "tu gardes un peu pour moi et Julian" (Sarah). På spisen stod det en skål med köttfärsröra, kokad potatis och majskolvar. Och enligt mitt, då, mycket logiska resonemang skulle köttfärsen ätas rå. I mitt huvud såg jag den där Mr Bean scenen framför mig då han sitter på en fin restaurang och beställer in rå köttfärs. Så jag tänkte att det var nåt sånt som Sarah hade gjort. Hahahahaha. Inte så troligt! Bortgjord eller vad! Sarah tittade på mig och sa som bara hon kan göra: "Terése, qu'est-ce que c'est que ca?" Och så ropade hon på Julian, som gav mig en liknande väldigt road blick.
JAG?
NU SKA JAG SOVA! (så att jag inte gör några dumheter imorgon...)
Kommentarer
Postat av: Kristina
VAD? Mötte du henne naken? Okej, det var ju normalt, haha.
Trackback
