Attitydproblem, andra problem och lite skoj!
Bra och dålig dag. Den böjade bra eftersom jag åkte till Le Stade Duchesnes, där min löparklubb håller hus, och gjorde lite intervaller. Låter det som en bra start? Haha. Enligt mig är det en superbra start!
Sedan vid lunchtid kom Sarah hem från jobbet och vi åkte till marknaden tillsammans. Som vanligt träffade Sarah på väninnor varannan meter så det tog lite tid innan vi kom därifrån. Och denna gången fick jag det ärofylla uppdraget att välja kött i köttdisken! : D Jag valde filet mignon och kyckling. Ingen korv tack! Först ville hon nämligen köpa korv men det åt vi ju i måndags! Å nej!!!
Vi avslutade shoppingrundan med en kopp te och en pain au chocolat. Mannen som sålde teet drev lite med mig när jag sa kanske lite för artigt "Je voudrais une tasse de thé s'il vous plaît." Sarah himlade med ögonen. Han är tydligen alltid sådär. Men det jag irriterade mig på var att Sarah också sa till honom att "Elle n'est pas comme les autres", vilket betyder att jag inte är som de andra. Oc hur ska man tolka det? Det faktum att jag är den enda aupairen som envist pratar franska hemma trots att de är engelskspråkiga, eller att Sarah bara tycker att jag är annorlund apå ett nedlåtande sätt? Nä nu överanalyserar jag igen. : ) Som vanligt.
Eftersom det är onsdag så kom ungarna hem vid lunch och efter lunch var det läxläsning. Lucy gjorde sina läxor snällt med mamma Sarah medan jag hade det svåra uppdraget; THOMAS. Thomas ville verkligen inte göra det lätt för mig, utan började med att skrika åt mig då jag försökte hjälpa honom att ta fram böckerna. Det tolererar jag inte! Och Sarah blev rasande! Thomas fick till slut gå och sätta sig i skamvrån, trappen 10min. Han har faktiskt lite attitydproblem Thomas, men jag misstänker att det har att göra med klasskompisarna. Nu ikväll hade Julian och Sarah ett allvarligt snack med honom (bakom stängda dörrar men jag råkade höra lite ändå) om hans skolarbete och jag tyckte mig höra att han inte kommer överens med alla i klassen. Han gillar helt enkelt inte klassen. Men jag vet inte exakt vad problemet är. Jag hörde bara lite av vad de sade.
Vid 15-tiden idag fick jag ett sms från Maria, en jättetrevlig tyska. Ett mycket oroande sms för att hon skrev att hon inte vågade gå hem och att hon mådde dåligt. Jag visste redan att hon ville byta familj för att hon inte trivs och att hon får jobba för mycket men inte att hon att det var så illa att hon inte vågade gå hem. Så jag bjöd henne hem till mig utan att fråga Sarah först. Så gissa om jag var nervös när Sarah kom hem! "Sarah, il y a quelque chose dont je dois te parler..." alltså "Sarah, det är något vi måste prata om". Och jag förklarade för henne hur läget var och att jag tagit mig friheten att bjuda hem henne. Sarah blev inte upprörd utan var mycket förstående. Självklart var Maria välkommen! Så vi åt thaifisk med ris tillsammans, hela familjen och Maria och jag. Mycket trevligt. Och under kvällen har hon hjälpt mig med barnen och alla barnen skötte sig utmärkt; såklart, eftersom hon var där. Haha.
Jag tycker verkligen synd om Maria. Det måste vara ett helvete rent ut sagt eftersom hon inte kan prata med sin familj och inte ens vågar gå hem. Hon ville inte gå hem förrän sent för att slippa prata med dem. Ush och fy! jag är så glad att jag hamnat hos en bra familj! : D
Sedan vid lunchtid kom Sarah hem från jobbet och vi åkte till marknaden tillsammans. Som vanligt träffade Sarah på väninnor varannan meter så det tog lite tid innan vi kom därifrån. Och denna gången fick jag det ärofylla uppdraget att välja kött i köttdisken! : D Jag valde filet mignon och kyckling. Ingen korv tack! Först ville hon nämligen köpa korv men det åt vi ju i måndags! Å nej!!!
Vi avslutade shoppingrundan med en kopp te och en pain au chocolat. Mannen som sålde teet drev lite med mig när jag sa kanske lite för artigt "Je voudrais une tasse de thé s'il vous plaît." Sarah himlade med ögonen. Han är tydligen alltid sådär. Men det jag irriterade mig på var att Sarah också sa till honom att "Elle n'est pas comme les autres", vilket betyder att jag inte är som de andra. Oc hur ska man tolka det? Det faktum att jag är den enda aupairen som envist pratar franska hemma trots att de är engelskspråkiga, eller att Sarah bara tycker att jag är annorlund apå ett nedlåtande sätt? Nä nu överanalyserar jag igen. : ) Som vanligt.
Eftersom det är onsdag så kom ungarna hem vid lunch och efter lunch var det läxläsning. Lucy gjorde sina läxor snällt med mamma Sarah medan jag hade det svåra uppdraget; THOMAS. Thomas ville verkligen inte göra det lätt för mig, utan började med att skrika åt mig då jag försökte hjälpa honom att ta fram böckerna. Det tolererar jag inte! Och Sarah blev rasande! Thomas fick till slut gå och sätta sig i skamvrån, trappen 10min. Han har faktiskt lite attitydproblem Thomas, men jag misstänker att det har att göra med klasskompisarna. Nu ikväll hade Julian och Sarah ett allvarligt snack med honom (bakom stängda dörrar men jag råkade höra lite ändå) om hans skolarbete och jag tyckte mig höra att han inte kommer överens med alla i klassen. Han gillar helt enkelt inte klassen. Men jag vet inte exakt vad problemet är. Jag hörde bara lite av vad de sade.
Vid 15-tiden idag fick jag ett sms från Maria, en jättetrevlig tyska. Ett mycket oroande sms för att hon skrev att hon inte vågade gå hem och att hon mådde dåligt. Jag visste redan att hon ville byta familj för att hon inte trivs och att hon får jobba för mycket men inte att hon att det var så illa att hon inte vågade gå hem. Så jag bjöd henne hem till mig utan att fråga Sarah först. Så gissa om jag var nervös när Sarah kom hem! "Sarah, il y a quelque chose dont je dois te parler..." alltså "Sarah, det är något vi måste prata om". Och jag förklarade för henne hur läget var och att jag tagit mig friheten att bjuda hem henne. Sarah blev inte upprörd utan var mycket förstående. Självklart var Maria välkommen! Så vi åt thaifisk med ris tillsammans, hela familjen och Maria och jag. Mycket trevligt. Och under kvällen har hon hjälpt mig med barnen och alla barnen skötte sig utmärkt; såklart, eftersom hon var där. Haha.
Jag tycker verkligen synd om Maria. Det måste vara ett helvete rent ut sagt eftersom hon inte kan prata med sin familj och inte ens vågar gå hem. Hon ville inte gå hem förrän sent för att slippa prata med dem. Ush och fy! jag är så glad att jag hamnat hos en bra familj! : D
Kommentarer
Trackback
