Lovet i full gång
Lördags; jag och Nastia promenerade i Versailles trädgård. Fick betala 6 euro för att gå in eftersom fontänerna var igång. Som vanligt överdriver fransoserna och kallar det för "Les Grandes Eaux Musicales". Låter som värsta konserten men betydde bara att fontänerna var igång... Och lite klassisk musik i högtalarna...
Les Grandes Eaux Musicales à Versailles 25/10
Sanna och Joanna : ) i fredags, 24/10, efter bion Magique, då vi väntar på tåget.
Söndag 26/10 studentbuffé. Jonathan och Maria
Buffén för endast 2,85euro!
I måndags köade jag på Louvre i 2h för att köpa ett Carte Jeune ett inträdeskort som gäller ett helt år endast för 15euro. Något segt att köa så länge men samtidigt underhållande att lyssna på tanten framför i kön. Hon klagade så över hur långsamma de andra var. :) "Den där tanten har väl suttit där i 40min nu! Att hon har mage att ta sig tid att bläddra i informationsbladet! Nä snart går jag in och ger henne en smäll!". Haha. Så de två timmarna kändes inte så farliga med den underhållningen.
Måndag kväll åkte jag till St Nom la Bretêche för att hälsa på Sanna. Jättemysigt! Vi åt det som hade blivit över efter "Kyrkans matlagning" i söndags, då Sanna hade varit med i köket; chili con carne. Till förrätt åt vi quiche som Adrenée (felstavat?), mamman i Sannas familj, hade lagat dagen innan. Och efterrätten... GRILLADE MARSHMALLOWS MED NUTELLA! Verkligen att rekommendera. Vi grillade dem i kakelugnen. Nästan lite julkänsla måste jag säga.
Efter middagen tittade vi på Sannas foton, youtube och åt salta sillar importerade från IKEA av Sanna. Haha.
STULEN CYKEL
Jag får väl börja med det värsta... Min cykel blev stulen idag. : ( Skit, merde och allt det där! Varför just nu?
Jag och Maria tog cyklarna till tågstationen imorse, som vi har gjort flera gånger förut; låste cyklarna och åkte in till stan för att äta brunch och gå på Musée Carnavalet, intet ont anandes om vad som skulle hända under dagen.
Brunchen var jättegod! Det är en speciell brunch just för studenter så om man känner för det så är det även ett bra tillfälle att skaffa ännu mer kontakter. För endast 2,85euro fick jag fruktsallad, apelsinjuice, en kopp kaffe, en croissant, en pain au chocolat, en fralla, skinka och pastasallad. : D Verkligen prisvärt! Fruktsalladen hade en lite konstig eftersmak men annars var allt gott.
Jag Jonathan, Julia och Maria gick efter brunchen vidare till Musée Carnavalet, där man får lära sig en hel del om l'Histoire de France. Jag måste säga att det muséet var enormt! Vi gick väl runt i 2,5h och det verkade aldrig ta slut. Jag lärde mig bl.a att Paris skyddshelgon är Sainte Geneviève.
Efter muséet var det promenad i Maraiskvarteren som gällde och Julia köpte en julklapp till sina föräldrar här i Frankrike. JUKLAPPAR! : S Shit, måste börja spara pengar för hur ska jag annars ha råd att köpa julklappar till.... jag vet inte hur många.
Hursomhelst, efter en fikapaus på en parkbänk började vi resan hemåt och omkring 17:30 stod vi där förstummade; jag och Maria, stirrandes på det tomma cykelstället. Det tog ett tag innan jag hade fattat vad som hänt. Inte förrän Maria hade ringt sin "mamma" för att berätta nyheten hade väl jag förstått att min cykel verkligen var borta. "Åh nej; jag måste också ringa och berätta vad som hänt!" tänkte jag. Och jag visste ju hur arg Sarah blev de gånger då barnen har tappat grejor. Men nu handlade det om en cykel!
Jag ringde Sara och hon sa bara att "Om jag hade vetat om att du hade för vana att lämna cykeln vid tågstationen så hade jag sagt att det är en dum idé eftersom man kan ta med cykeln på tåget". Visst det kan jag väl hålla med om såhär i efterhand men man ska väl ändå kunna ta cykeln till tåget!? Det blir lite tradigt att gå 20min till tåget varje dag.
Så följaktligen fick jag gå till polisen under kvällen och göra en anmälan, "poser une plainte".
VACANCES!
Nu är det lov! Som Thomas uttryckte det "Pas de solfege pendant trois semaines!" Alltså "Ingen notläsning på tre veckor!" Kan det bli bättre än så? Notläsning är nämligen det värsta Thomas vet...
Jag har lov från skolan fram tills den 7/11; hela två veckor, men börjar jobba igen den 3/11. Jätteskönt att ha en hel vecka till förfogande då jag inte behöver tänka på att passa tider och så. Men det är också lite tråkigt eftersom familjen räknar med att inte se mig hemma förrän jag börjar jobba igen. Sarah har frågat fera gånger om mina planer för lovet och har också föreslagit London och Barcelona som semestermål. Jag skulle jättegärna åka dit men känner att jag är lite för sent ute för att åka på en sån resa. Och dessutom är det ju lite dyrt. Jag ska kolla upp vad det kostar, men jag tror att jag sparar London och Barcelona till en annan gång.
Var är spontaniteten? skulle Laura frågat. : )
Igår kväll vid ca 22-tiden gick jag, Christine och Christines kompis Janina som var på besök upp i Eiffeltornet. Eller gick kanske är fel ordval eftersom vi tog hissen. FUSK! Det kryllade av tyskar uppe i tornet men det fanns även ett par britter som underhöll alla genom att ta kort på allt och alla. Dessutom gick de runt och skröt med att de kunde tyska och lite japanska men det kan jag inte riktigt hålla med om att de kunde. 
Janina och Christine
La Tour Eiffel illuminée
Vy från Eiffeltornet. Trädgården Champ de Mars som leder till École Militaire och Tour Montparnasse.
Vy från Eiffeltornet. Seine
Bilkörning, matlagning
I söndags kväll, då jag för övrigt var väldigt trött efter tävlingen, tog jag en sväng till Sanna som bor i St Nom la Bretêche (en förort relativt nära mig alltså väster om Paris). Lite trixigt att hitta dit eftersom kartan inte var till någon hjälp. Så jag hade med andra ord bara Sannas vägbeskrivning i huvudet. Egentligen var det väl inte så komplicerat och om man kör dit direkt utan omvägar så tar det bara 20min.
Men för mig tog det en timme att hitta dit, eftersom jag körde fel på ett ställe och hamnade på så sätt på motorvägen mot Paris. Till slut kom jag dock fram. Jag hittade gatan men visste inte vilket nummer hon bodde på. Och bara för det så fick jag inte heller tag på Sanna med mobilen. ^Så efter mycket om och men vid ca 21-tiden (startade hemifrån ca19:40) fick jag tag på Sanna och jag kunde hitta hennes hus. Jag hade sådan tur att Sannas familj precis hade börjat med efterrätten, crêpes med nutella, så här var det bara att passa på. "Man ska ju passa på att äta när det är gratis!" Eller hur pappa?
Och dessutom så har vi ju aldrig nutella hemma hos mig, eftersom det är "trop mauvais pour la santé" enligt läkaren Sarah. Hon tycker alltså att det är för för ohälsosamt. Skitsamma säger jag!
Hursomhelst, var det mycket trevligt hemma hos Sanna. Hon verkar ha det bra där. Familjen är väldigt välkomnande och stämningen är lättsam. Jag och Sanna tittade på Edoaurd aux mains d'argent, som vi såg som balett häromveckan, på film och tog det lugnt efter alla crêpes.
Vad har annars hänt? I måndags var jag jättetrött, verkligen helt tom, så jag skolkade faktiskt från litteraturföreläsningen och tog det lugnt.
I tisdags på "Delf-lektionen" med Greg, haha, fick vi reda på att vi ska hålla föredrag efter lovet ca 15min. Måste leta ämne! Shit, babbla 15min på franska är inte lätt alltså...Och så måste det handla om politik/samhälle. Äh, det är bara att bita ihop!
Så var det ju matlagningen som verkligen inte går strålande. Jag som trodde att jag kunde laga mat. Igår skulle jag och Sarah göra ett fiskrecept (Jamie Olivers kokbok:) men jag förstörde allt genom att jag inte lyckades ställa in ugnen. Hatar den här ugnen! Den funkar bara om den känner för det.
53 min!!! : D
Till att börja med måste jag berätta om tävlingen. Jag är sjukt nöjd! Äntligen slog jag mitt rekord! Jag sprang på 53min vilket betyder att jag äntligen kom under min drömgräns på 55min. : ) Jag som har sagt jag vet inte hur många gånger att "Den här gången ska jag väl ändå klara 55min" men varje gång har jag misslyckats. JAG ÄR SÅ NÖJD MED MIN PRESTATION!
Kl. 8.10 träffades vi imorse på parkeringen vid Stade Duchesnes, min hemmaplan så att säga, och därifrån fick jag skjuts av en förälder till en 11-årig kille som också skulle tävla för Club Cellois de l'athletisme. Jag fick skuts just för att Vélizy, där tävlingen skulle äga rum, ligger lite knepigt beläget och till och med Sarah brukar köra vilse när hon kör dit.
"Tu vas certainement te perdre!" som hon uttryckte sig...
Väl framme vid tävlingen var det väntan som gällde i ca två timmar för att 10km-klassen började inte förrän 10:30. Så vi hann se de mindre springa 3km. Och två tjejer från min klubb kom tvåa och trea! : )
Sedan var det dags för min klass och jag Galen (en 17-årig tjej) och Manus (en 17-årig kille) värmde upp tillsammans innan. När loppet startade så drog Manus iväg och jag sprang med Galen ett tag innan jag faktiskt sprang ifrån henne. Det var första gången som hon sprang 10km. Direkt hittade jag två gubbar, eller som man så fint uttrycker det på franska: "Deux hommes d'un certain âge", som höll ett bra tempo. Så jag tog rygg på dem och följde dem faktiskt ända in i mål. Vid ca 8km så fick en av tränarna, Sandrine syn på mig och slog följe. Hon uppmuntrade mig och uppmanade mig att hålla tempot. Jag gillar verkligen de här lagandan! Det är mycket roligare att springa med en klubb än helt ensam måste jag säga.
I slutet hade jag faktiskt så pass mycket krafter kvar att jag kunde spurta! Och lagmedlemmarna skrek och hejade då jag sprang i mål. Tränarna var mycket nöjda med mig eftersom jag hade klarat mitt mål och till och med sprungit snabbare än så.
Och dessutom... Så fick jag gå upp på prispallen. Jag kom trea i min klass "Les Espoirs"! Okej, det var ingen stor tävling; inte i jämförelse med Tjejmilen etc, men ändå. Jag är stolt som en tupp! Jag fick dessutom en tröja och en telefon som pris.
Den blå klubbtröjan, medaljen och telefonen!
Och igår vad gjorde jag då? Det var ju Fabiennes födelsedag. Men.. jag hann aldrig träffa henne för att hon kom till Paris så sent på kvällen. Vi får helt enkelt fira en annan helg.
På dagen så träffade jag Joanna. Vi tog bussen till Jardin du Luxembourg. Vårt mål var egentligen Pantheon och vi hade hittat en busslinje som gick förbi där, 84:an. Men vi lyckades inte hitta 84:an vi la Gare St Lazare så vi frågade en busschaufför, en mycket sliskig sådan, efter vägen.
"Varför måste ni ta just 84:an? Kan ni inte ta min buss, den går också förbi Jardin du Luxembourg?" sa han till oss med en slemmig blick och cigarett i mungipan. Vi envisades ändock med att fråga efter 84:an och då skrattade han bara åt oss. Det slutade med att vi tog hans buss till Jardin du Luxembourg.
Efter att ha ätit lunch i solen i Jardin du Luxembourg promenerade vi till Panthéon, där vi också gick in. Det kostade hela 4,80euro att gå in! Vi tyckte först att det var hutlöst dyrt eftersom vi inte trodde att det fanns så mycket att se därinne men det visade sig att vi hade fel. Det fanns många gravar att titta på till exempel! Voltaire, Rousseau, Émile Zola, Victor Hugo och Paret Curie är bara några namn på personer som är har blivit "panthéonisé". Ja, det finns faktiskt ett verb som heter panthéoniser! 
Jag framför Panthéon. Det ser ut som att jag är inklippt men det är sant; jag var där. : )
Joanna. Utsikt från Panthéon
Jag och Voltaire. Bakom statyn är hans sakrofag.
Tu pourrais brosser tes cheveux...
Lucy et moi parlons des coiffures
"Il me faut une nouvelle coiffure; mes cheveux sont trop moches maintenant." Moi
"Non, je pense que tu vas garder tes cheveux comme ca.Je l'aime bien." Lucy
"Merci! Donc je ne change rien"Moi
"Mais tu pourrais brosser tes cheveux un peu plus." Lucy
Hahahaha
Traduction
Lucy och jag pratar om frisyrer
"Jag måste klippa mig; mitt hår är för fult nu" Jag
"Non, jag tycker att du ska spara ditt hår sådär. Jag gillar det." Lucy
"Tack! Jag förändrar alltså ingenting" Jag
"Men du skulle kunna borsta håret lite mer..." Lucy
Vaddå ärlig! : )
Häromveckan pratade vi om de olika aupairernas dolda talanger. Svårt för mig att lägga mig i diskussionen eftersom jag inte har träffat de andra. En amerikanska, Bethany, var tydligen bra på crêpes, en svenska, Malin, var bra på att springa, och den senaste aupairen, Emilia var bra på att skaffa folks telefonnummer (lång blond blåögd behöver jag säga mer). Och jag då? Jag har gjort en del dumheter i köket än så länge så det är inte matlagningen. Men igår under läxläsningen med Lucy då jag fick agera ordbok och hjälpa henne med stavningen kom vi fram till talangen. STAVNING! Det är MON TRUC, min grej! Visst är jag bra på att stava och har alltid varit, men utnämnd till ordbok är nåt helt nytt.
Jag pratade med Sarah om ledighet igår och hon blev lite irriterad på mig faktiskt. Jag har tjatat ganska mycket om det måste jag säga å mina nära och käras vägnar för att kunna säga när folk kan komma och hälsa på. Men hon kan inget säga om exakta datum för våren.
Så man kan komma närsomhelst! Man får bo i mitt rum om man inte är för många på en gång (tre är väl max i mitt rum får fixa två till extrasängar bara). Om det handlar om en helg så är jag ju helt ledig hursomhelst och i veckan jobbar jag 16:30-19:30 mån, tis, tors, fre förutom att jag måste stanna hemma efter jobbet tis-tors (babysitting). Onsdagar jobbar jag iförsej från 12-19:30...
Men det är i alla fall ingen fara om man kommer hit då familjen är här.
Ja, vad händer annars? Häromdagen stod jag i fyrtio min och försökte låsa upp yttedörren. Den kan minst sagt vara lite knepig.
Just nu håller trädgårdsmästaren med sitt gäng på och arbetar i trädgården. Familjen har ju inte tid med sånt! : )
Julian är i USA och jobbar, jobbar, jobbar.
Jag är nervös inför söndagen!
I eftermiddag har jag en rendez-vous med en svenska som heter Nicole. Hon har precis kommit till Paris. Jag hopaps för hennes skull att hon inte har fått en familj där det inte har funkat så bra. Eftersom hon kommer hit så sent så kom jag bara att tänka på det. Ska bli spännande att höra. Vi ska i alla fall träffas vid Triumfbågen och ta en fika på Champs Élysées. Vad häftigt det låter!
Skolan
Jag var i skolan idag; tragglade lite relativa pronomen. Mina lektioner är 2,5h långa utan paus (inga bensträckare här inte!) så de är inte att leka med. Men vi gör ju inte samma sak hela tiden så det är uthärdligt för det mesta.
Idag fick vi vara i en jättefin konferenssal istället för det vanliga stället pga renovering, vilket betydde godis och Perrier-vatten som tilltugg. : ) Precis min stil! Då är det inget problem att uthärda 2,5h!
Under gårdagens föreläsning om fransk litteratur pratade vi om Émile Zola vs. Flaubert. Mycket intressant faktiskt! : D Lite skillnad mot Haggans litteraturföreläsningar på Franska skolan. Milsvid skillnad! Han är verkligen karismatisk min lärare och artikulerar väldigt bra till skillnad mot de flesta fransmän. Men han är lite speciell. Varje lektion påpekar han att "det här är ingen kurs för nybörjare; den kursen är efter denna." och samtidigt tittar han menande på en kinesiska som alltid sitter på första bänkraden. Han har fått för sig att hon inte hör hemma där. Men hon verkar ju iförsej inte förstå så mycket eftersom hon sitter med sin handdator/ordbok och slår upp ord hela tiden. Och varje gång han behöver någon som läser en text och det inte finns någon frivillig så måste han välja den stackars kinesiskan bara för att testa henne. Och visst kan hon läsa, men när han frågar henne något efteråt så fattar hon ingenting.
PÅ SÖNDAG ÄR DET TÄVLING!
Jag har kommit av mig lite med att ta kort och skriva för den delen. Men jag ska skärpa mig!
Jag måste bara understryka en gång till hur häftigt det var att gå på balett i lördags. Något jag måste göra om!
Versaillesträdgården
hahaha lördagkväll
Bilder och funderingar
Lördagkväll - jag och Maria har lagat middag
Edward aux mains d'argent
Jag har inte skrivit på ett tag men jag måste säga att tiden bara springer iväg.
I fredags på löpträningen fick jag springa med "Les Espoirs" med andra ord 12-17åringarna. Vi körde en del styrka för ben och mage. Jobbigt! "Sandrine, pourquoi tu veux qu'on souffre?" frågade en av tjejerna. Alltså: "Sandrine varför vill du att vi ska lida?" Sandrine är deras tränare. Jag ska inte säga att det inte var jobbigt men led gjorde jag inte. Varning för skryt!
Lägg nästa söndag på minnet för att då går min första tävling av stapeln! Vet inte var någonstans men det är i alla fall nära La Celle Saint Cloud för att vi ska promenera dit tillsammans.
Och Fabbi fyller år på lördagen. Vilken otur! Då kan jag ju inte gå ut och fira henne på grund av tävlingen. : (
Efter träningen i fredags åkte jag in till stan hem till Fabienne och hennes brorsa. Vi skulle ju gå ut tillsammans! Daniel och Philip Aschberg (för de som inte vet så gick de också på Franska skolan) var där också och senare under kvällen kom även massor av tjejer plus en kille från Filips (DG) klass på Sorbonne. Mycket trevligt men förfesten drog ut väldigt mycket på tiden så vi gick inte ut förrän efter midnatt. Klubben hette Thruskel och låg vid Grands Boulevards. Det var på hela taget en lyckad kväll det var bara lite jobbigt då Filip försvann helt plötsligt och eftersom han hade nyckeln hem så kan ni ju tänka er att vi blev lite oroliga. Men vi fick till slut tag på honom och det visade sig att han hade tagit en taxi hem och blivit slagen av chauffören. Fabienne och jag blev tvungna att promenera ända till operan för att hitta en taxi och kom väl hem ca 3:30 till lägenheten vid Les Invalides. På morgonen sedan gick jag ner till la boulangerie och köpte färsk baguette och pain au chocolat till frukost. Utsökt!
Lördagen var verkligen intensiv för att efter brunch hos Fabbi och Filip så hade jag en rendez-vous med Sanna och Maria vid Châtelet. Och det råkade vara så att vi träffades precis utanför Theâtre du Châtelet där de gjorde reklam för baletten "Edward aux mains d'argent" alltså Edward Scissorhands! Så spontant värre gick vi in och köpte biljetter till en balettuppvisning! Och vad ska jag säga; det var grymt. : D Jag gillar verkligen filmen så det var väl inte så konstigt kanske men balett är ju en annan sak. Det var faktiskt den första balettuppvisningen för min del. Och definitivt inte den sista! Det kostade 15 euro och platserna var inte de bästa men ändå var det grymt!
Efter baletten åkte Maria med hem till mig där vi lagade lite soppa, croque madame och en sallad till middag. Mycket gott trots att soppan såg ganska äcklig ut. Vi blandade dessutom ner pasta i soppan och det gjorde inte utseendet bättre. Vi kokade faktiskt pastan i soppan direkt! Aldrig provat förut men det funkade. : D "On peut vraimen les bouillir dans la soupe?" frågade jag Maria. "Mais si, hahaha."
Maria sov över och på söndagmorgonen tog vi en tur i skogen innan vi åt brunch, vilken bestod av gröt med äpple päron banan och kiwi och sylt och förstås baguette med ost. Mycket gott! Bästa hotellfrukosten någonsin!
På söndag eftermiddag åkte jag in till Paris, närmare bestämt Le Jardin des Plantes vid Gare d'Austerlitz för att träffa Christine, Jana, Julia och Jonathan. "Comme d'hab!" Alla var trötta så vi satt bara på en parkbänk och läste; eller kanske inte hela tiden. Julia fångade mig på film då jag visade de styrkeövningar, "mouvements de musculation" som jag hade gjort med klubben i fredags. Haha.
Sjätte veckan
Vad har hänt nu då de här tre dagarna sen jag skrev sist. Inte mycket faktiskt förutom att skolan har börjat ordentligt. LÄXOR! Shit vad mycket läxor. Till på fredag har jag exempelvis en uppsats att skriva. Men det roligaste i skolan är ändå konferenserna "La Conférence sur la littérature francaise". Varje måndagmorgon har jag konferens och ämnet är fransk litteratur. Min lärare skulle prompt lära sig alla fyrtio namnen redan under första lektionen så vi hann inte prata så mycket om själva kursen, men det verkar jättebra. Han är väldigt engagerad och lättsam precis som en lärare ska vara. Och han struntar fullständigt i tiden. Ungefär hälften av klassen kom försent till första lektionen med den enda var : "Il y a une place là! Ne ferme pas la porte s'il vous plaît!" Översättning: "Där finns en plats! Stäng inte dörren är du snäll!"
Fransmän och tider det vi ju sen innan att det inte är så heligt. Franska skolan!
40 st är vi bara under konferensen och inte under de vanliga lektionerna för att då är vi bara 15st. Det hade varit lite jobbigt annars.
Igår kväll var Maria här och vi tittade på filmen "Paris". Jag är så glad för hennes skull att det har löst sig med familjen och att hon hittat en ny. Hon ska faktiskt flytta på onsdag nästa vecka! Och då kommer hon att bo typ 200m från mig! : D Perfekt!
Hon hade med sig choklad och barnen blev alldeles överlyckliga. Vägen till ett barns hjärta går genom magen! Så är det i den här familjen i alla fall!
Och sen var det kramkalas innan de skulle gå och lägga sig. Vissa dagar är de verkligen extremt kramiga. Kramas kramas kramas hela tiden. Men de är gulliga. "Cuddle!"
Idag följde jag med Lucy till hennes piano- och flöjtlektion. Och hennes flöjtlärare är lite speciell om man får säga så. Lucy berättade för mig att han hade gett sitt nummer till Emilia, den förra aupairen, en gång då hon följde med. Han hade skrivit numret i Lucys nothäfte! Haha. Vilken gubbe; han är ju ändå 55år eller nåt sånt. Och som han pratade. Bla bla bla bla. Jag tycker faktiskt att han pratade mest strunt istället för att hjälpa Lucy men det är bara min åsikt. Och dessutom så snackade han en hel del skit om britter. "Britter de har ingen rytm" upprepade han flera gånger.
"Le rythme le rythme Lucy! Tu joue de la flûte comme une anglaise sans le rythme."
"C'est d'accord c'est d'accord?"
Hört talas om uttrycket fransk dusch? Jag trodde inte att det var så illa men yes det är det. Det är väl en sak att ungarna aldrig duschar efter idrotten i skolan men att detta är allmänt på gym och för vuxna det visste jag inte. Representanten från Friskis som jag träffade i kyrkan i söndags berättade för mig om hur motionärerna har med sig våtservetter att torka sig med efter jympan. Ush! Och idag så har Sarah gått runt med samma svettiga träningskläder hela tiden som hon sprang med i morse!
Skicka gärna brev till mig! Jag ska försöka maila adressen till alla!
La Nuit Blanche
Inatt var det dags för La Nuit Blanche, Den Vita natten, i Paris, vilken infaller en gång om året och självklart då måste man ju bara ut! Fabienne skulle dessutom komma till Paris så det var verkligen laddat för fest och Anna Alexander och gänget var också på. Och glöm inte mina kära tyskar! : D La Nuit Blanche, för de som inte vet, är en natt i kulturens tecken (och festens!:), vilket innebär att man man ställer ut konst vid tågstationer och muséer har nattöppet m.m. Jag hade även hört att det skulle vara fest på gatorna. Men det såg vi inget av. Visst var det mycket folk ute men feststämningen uteblev.
Vi hade iförsej rätt kul ändå. : ) Jag, Christine, Jana, Julia och Jonathan gick till "Café Les Deux Molins" (där Amélie jobbade i filmen!) och roade oss lite. Verkligen att rekommendera! Jättebra musik och skön stämning.
Tyvärr så uteblev Anna och gänget och Fabbi. Beror som vanligt på malorganisation.
Jana och jag på Café Les Deux Molins
Christine och Julia (och Jonathans spegelbild längst till höger i bild=)
"Tu as coupé les jambes Terése! Je vais le dire à ton père!" Christine
Alltså; "Du har kapat benen Terése! Jag ska säga det till din pappa!" Känns det igen pappa?
Tittut!
Jag måste säga att jag är lite besviken på själva tillställningen La Nuit Blanche eftersom själva feststämningen som jag blivit lovad inte riktigt infann sig. Vi hade ju kul ändå men det berodde på oss och inte La Nuit Blanche.
Hemmkommen var jag vid 2-tiden imorse och denna gången blev jag inte skrämd av en naken tant i trappen på väg till mitt rum. HAHAHA! Fast iförsej var det inte så kul då det hände, varken för mig eller Sarah.
Upp i ottan var det imorse (därav sömnbristen som gör sig påmind i denna stund) för att springa en "liten runda" i skogen med Molin Cyril, min tränare, och de andra gubbarna i min grupp. Det började inte så bra eftersom jag gick till fel parkering så jag mötte de inte förrän senare i spåret. Jag hängde på under deras uppvärmning för att det är typ lite snabbare än mitt vanliga tempo men sedan när de skulle träna på allvar fick jag springa med 65-årige Jean-Pierre, veteranen i gruppen. Nästan lite skrattretande. Men han var en rolig prick så det var trevligt ändå. Totalt sprang jag väl en och en halv timme. Det var den lilla rundan det! Och efter två nätter med för lite sömn dessutom! Jag är lite trött nu måste jag säga.
Jag är verkligen glad för det här med klubben; det är så mycket roligare att springa tillsammans med andra. Och dessutom går det så mycket bättre när man får experthjälp med upplägg av träningen. Det blir liksom mycket mer effektivt då.
Efter träningen idag stack jag in till Paris. Det blev inget museibesök utan ett kyrkobesök för att idag var det den stora infoträffen för aupairer och studenter i Paris. Det var faktiskt fullt med folk, ca fyrtio aupairer skulle jag tro. Så det var bara på't igen; skaffa kontakter!
Standardfraser:
"Hej, var kommer du ifrån?"
"Trivs du i din familj?"
"Ska vi byta nummer?"
Jag måste säga att jag är verkligen usel på att komma ihåg namn. Jag måste ha frågat stackars Malin tre gånger om vad hon hette. Jag är så glömsk! Och nu när jag tittar i min telefonbok så kommer jag knappt ihåg vem som var vem. Jobbigt med alla dessa människor och detta växande kontaktnät.
Idag har jag varit alldeles nipprig och nästan lite nervös. Jag misstänker att anledningen stavas två koppar kaffe för mycket och sömnbrist plus 15km joggning. När jag kom hem från Paris vid middagstid så hade barnen redan ätit och Sarah hade förberett en köttfärsröra som hon skulle göra pannbiffar av. Jag frågade om jag fick äta av det och självklart så fick jag det så länge jag sparade lite till Sarah och Julian "tu gardes un peu pour moi et Julian" (Sarah). På spisen stod det en skål med köttfärsröra, kokad potatis och majskolvar. Och enligt mitt, då, mycket logiska resonemang skulle köttfärsen ätas rå. I mitt huvud såg jag den där Mr Bean scenen framför mig då han sitter på en fin restaurang och beställer in rå köttfärs. Så jag tänkte att det var nåt sånt som Sarah hade gjort. Hahahahaha. Inte så troligt! Bortgjord eller vad! Sarah tittade på mig och sa som bara hon kan göra: "Terése, qu'est-ce que c'est que ca?" Och så ropade hon på Julian, som gav mig en liknande väldigt road blick.
JAG?
NU SKA JAG SOVA! (så att jag inte gör några dumheter imorgon...)
Skolstart!
Min klass verkar schyst. Jag pratade mest med Björn, en annan tyska som heter Heike och en schwiziska som heter Francyzka. Efter skolan så gick jag och Francyzka och fikade. Mysigt, men det var sjukt dyrt. Avenue Victor Hugo så det får man kanske räkna med men ändå.
Till middag lagade jag till Fajitas (känns det igen?) och eftersom Sarah är i Bryssel t.o.m. lördag kväll så var det bara att vänta på att Julian skulle komma hem innan jag kunde lämna huset. Och han kom inte förrän 20-tiden så jag fick inte springa med klubben den här kvällen. : (
Jag och Maria skulle gå ut var det tänkt men hon avbokade i sista stund då jag redan satt på tåget, för att hennes mamma (patronne) ville prata med henne angående hennes familjbyte. Det kan jag förstå. Så utekvällen blev istället en biokväll. Jag åkte till La Défense för att testa den franska biostämningen!
L'Arche de la Défense
Utanför biosalongen stod det "Entrée immédiate" och varken jag eller två andra damer som stod och väntade förstod vad det innebar.
"On peut entrer ou pas?" frågade jag damerna.
"On vient de se poser cette question!" svarade dem.
"On va essayer alors?!" sa jag.
Och så gick vi in och salongen var helt tom! Kan bero på att det var den sista visningen kl.22 på kvällen... Jag tycker ändå att det var lite konstigt eftersom filmen hade premiär förra veckan. Jag hade väl tur!
Förstod jag det som sas i filmen då? De pratade jättefort så det var lite svårt ibland men jag förstod huvuddelen.
Oväntade regler m.m
Igår hade jag babysitting evening och som jag berättat tidigare får jag ta hit kompisar då! : D Men en oväntad regel kom fram igår. Vi får inte sitta i källaren då och titta på tv utan vi måste vara på mitt rum. Hmm. För att i källaren måste Julian få vara. Det kan man ju kanske förstå. Men nu råkade det vara så att Julian inte ens var hemma.
Hursomhelst; jag bjöd in Maria, Julia och Christine igårkväll och det var jättetrevligt. Vi tittade på filmen "Paris" på min dator och det fungerade alldeles utmärkt förutom att ljudet var lite dåligt.
Och dessutom är jag så glad för Marias skull att det verkar ordna sig med familjen. Eller snarare att hon har hittat en ny familj och att den nuvarande har blivit lite snällare.: )
Maria på gott humör
Mammas födelsedagskort fick stå bredvid fiskarna
Jag, Alex och Thomas
Attitydproblem, andra problem och lite skoj!
Sedan vid lunchtid kom Sarah hem från jobbet och vi åkte till marknaden tillsammans. Som vanligt träffade Sarah på väninnor varannan meter så det tog lite tid innan vi kom därifrån. Och denna gången fick jag det ärofylla uppdraget att välja kött i köttdisken! : D Jag valde filet mignon och kyckling. Ingen korv tack! Först ville hon nämligen köpa korv men det åt vi ju i måndags! Å nej!!!
Vi avslutade shoppingrundan med en kopp te och en pain au chocolat. Mannen som sålde teet drev lite med mig när jag sa kanske lite för artigt "Je voudrais une tasse de thé s'il vous plaît." Sarah himlade med ögonen. Han är tydligen alltid sådär. Men det jag irriterade mig på var att Sarah också sa till honom att "Elle n'est pas comme les autres", vilket betyder att jag inte är som de andra. Oc hur ska man tolka det? Det faktum att jag är den enda aupairen som envist pratar franska hemma trots att de är engelskspråkiga, eller att Sarah bara tycker att jag är annorlund apå ett nedlåtande sätt? Nä nu överanalyserar jag igen. : ) Som vanligt.
Eftersom det är onsdag så kom ungarna hem vid lunch och efter lunch var det läxläsning. Lucy gjorde sina läxor snällt med mamma Sarah medan jag hade det svåra uppdraget; THOMAS. Thomas ville verkligen inte göra det lätt för mig, utan började med att skrika åt mig då jag försökte hjälpa honom att ta fram böckerna. Det tolererar jag inte! Och Sarah blev rasande! Thomas fick till slut gå och sätta sig i skamvrån, trappen 10min. Han har faktiskt lite attitydproblem Thomas, men jag misstänker att det har att göra med klasskompisarna. Nu ikväll hade Julian och Sarah ett allvarligt snack med honom (bakom stängda dörrar men jag råkade höra lite ändå) om hans skolarbete och jag tyckte mig höra att han inte kommer överens med alla i klassen. Han gillar helt enkelt inte klassen. Men jag vet inte exakt vad problemet är. Jag hörde bara lite av vad de sade.
Vid 15-tiden idag fick jag ett sms från Maria, en jättetrevlig tyska. Ett mycket oroande sms för att hon skrev att hon inte vågade gå hem och att hon mådde dåligt. Jag visste redan att hon ville byta familj för att hon inte trivs och att hon får jobba för mycket men inte att hon att det var så illa att hon inte vågade gå hem. Så jag bjöd henne hem till mig utan att fråga Sarah först. Så gissa om jag var nervös när Sarah kom hem! "Sarah, il y a quelque chose dont je dois te parler..." alltså "Sarah, det är något vi måste prata om". Och jag förklarade för henne hur läget var och att jag tagit mig friheten att bjuda hem henne. Sarah blev inte upprörd utan var mycket förstående. Självklart var Maria välkommen! Så vi åt thaifisk med ris tillsammans, hela familjen och Maria och jag. Mycket trevligt. Och under kvällen har hon hjälpt mig med barnen och alla barnen skötte sig utmärkt; såklart, eftersom hon var där. Haha.
Jag tycker verkligen synd om Maria. Det måste vara ett helvete rent ut sagt eftersom hon inte kan prata med sin familj och inte ens vågar gå hem. Hon ville inte gå hem förrän sent för att slippa prata med dem. Ush och fy! jag är så glad att jag hamnat hos en bra familj! : D
